Port Safaga bär sin arbetshamnsärlighet som ett emblem — detta är ingen tillverkad resortremsa utan en riktig Rödahavsstad där fosfatfraktfartyg delar vattnet med vindsurfare och dykbåtar. Tempot är långsamt, folkmassorna tunna och dragningskraften obekymrad. Folk har kommit hit i generationer inte för nattlivet utan för själva sanden: mörka, mineralrika korn som lokalbor och besökande patienter gräver ner sig i under solen, ett folkligt botemedel mot psoriasis och stela leder. Lägg till en del av den jämnaste vinden på kusten och en rad folktomma rev utanför kusten, så avslöjar sig Safaga som en plats för den målmedvetne resenären.

Reven är skälet till att seriösa dykare gör en avstickare de dryga 60 kilometerna söderut från Hurghada. Panorama Reef gör skäl för sitt namn med lodräta väggar och moln av fjärsingar som störtar ner i det blå, medan Tobia Arba — De sju spirorna — strör sju koralltorn över en sandig lagun, idealisk för snorklare och fotografer likaledes. Abu Kafan, en smal ås sköljd av ström, belönar starkare simmare med möten med pelagiska arter. På land drar den terapeutiska svarta sanden solbotbesökare till stränderna kring Menaville Resort, och den ständiga sidobrisen förvandlar viken till ett av Egyptens främsta vindsurfingklassrum.

För en dag bort från vattnet rymmer den östra öknen Mons Claudianus, ett avlägset romerskt stenbrott där kejsare en gång högg de grå granitpelare som fortfarande står i Rom — övergivna baracker och en halvhuggen pelare ligger där stenhuggarna lämnade dem, nåbara endast längs en lång ökenstig. Tillbaka i staden är kvällarna milda tillställningar: en tallrik grillad fisk på ett hamnkafé, fraktfartygen upplysta utanför kusten, och en himmel oförmörkad av resortsken. Safaga uppträder inte för besökare. Den fortsätter helt enkelt med sitt, och låter dig göra detsamma.