Kom Ombo möter floden rakt på. Där de flesta egyptiska tempel ligger tillbakadragna från Nilen står detta på en krök av stranden så nära vattnet att kryssningsbåtar förtöjer nästan vid dess fötter, och pelarna fångar den sena solen rakt från floden. Miljön är halva magin — sockerrörsland som breder ut sig bakom, feluckor som kryssar förbi, och templet som lyser aprikosfärgat i skymningen. Det är en liten stad med ett enda, märkligt och vackert skäl att stanna, och ankomsten via vatten, med sanktuariet som långsamt stiger fram, är en av de ljuvligaste ankomsterna på hela Nilen.

Det som gör templet utomordentligt är dess dubbelhet. Det byggdes för två gudar på en gång och delat perfekt rakt genom mitten — dubbla entréer, dubbla salar, dubbla sanktuarier — den södra halvan för Sobek, krokodilguden, den norra för Haroeris, en form av falken Horus. Allt kommer i par, speglat med kuslig symmetri. På en vägg, uthuggen i sten, finns en berömd panel av kirurgiska och medicinska instrument — pincetter, skalpeller, vågar — bland de tidigaste kända bilderna av sitt slag. Bredvid visar det lilla krokodilmuseet mumifierade krokodiler hämtade från templets heliga område, läderartade och oroväckande.

Bortom templet är floden själv nöjet. En felukka driver dig ut på Nilen där ljuset är som bäst, seglet som fylls och faller slakt. På stranden, håll utkik efter den djupa cylindriska nilometern som en gång användes för att mäta den årliga översvämningen. Tajma ditt besök väl och du kan göra en avstickare till kamelmarknaden i närliggande Daraw, en av de största i Egypten, där djur drivna upp från Sudan byter ägare i ett dammigt, högljutt, helt oromantiskt skådespel — en påminnelse om att denna sträcka av Nilen varit en handelskorsväg långt längre än något tempel stått här.